Onsdagslyx

Att sparkat boll för första gången på drygt två veckor. Kan ej beskriva den lyckan i kroppen. Så jag låter bli. Bra sällskap av Vickan gjorde inte grejen ett dugg sämre.

Gled vidare till mormor för fika och bjuda på morotskaka. Kvalitétstid. Viktig sådan. Sån man alldeles för sällan tar sig tid att ta. Sån tid man måste ta sig så man slipper ångra att man inte gjorde det. Familj är ju trots allt det viktigaste man har när allt annars känns surt.

Annars då. Förutom familj. Jo vänner. Så tog med mig en gammal sådan och käkade lite på de där woddys. Älskar fasen henne. Saknar allt vi hade ihop samtidigt som man får acceptera att sånt ändras med tiden. Det för även med sig något bra -man uppskattar de gånger man ses ordentligt lite extra.

Äntligen

Kan inte ens förklara glädjen. Glädjen över att äntligen vara igång igen. Känns som hundra år. När det i själva verket är drygt en månad. Konstigt hur man fungerar. Hur humöret kan växla till glad efter 20min på en jävla cykel. 20min och svett som en gris. Sånt man får räkna med. Förhoppningsvis på banan igen, förhoppningsvis match på lördag. Första trappsteget, check. ✔️

Sedärja

Så. Vad har jag egentligen gjort på min första semesterdag? Så lite som möjligt tänker ni. Ni tänker fel. Har inte suttit still en minut för mycket. Förutom att legat kvar i sängen liiiite för länge. Bokat om tvättiden, bara för att jag kan. Redan blivit dagvilsen. Redan blivit rastlös. Imorgon börjar äntligen saker förhoppningsvis gå åt rätt håll. Första testet i trappan för den där hjärnskakningen. Den där trappan som ska bestämma om jag är redo för att sparka boll igen. Kan man va taggad på något sånt? I vilket fall är jag det. Efter att ha stått o trampat så händer det äntligen något. Håll de där tummarna är ni snälla.

Så idag då rastlösa måndag. Äsch, har väl fyllt hela kylen med morotskaka ungefär. Dä har baske mig ingen jäkel dött av förut i vilket fall.