Tiden springer

Okej. Så endast två hela dagar kvar på hemmaplan. Plugg. Inget mer jobb. Försöka hinna träffa de Där vännerna man inte hunnit med än. Det är tufft att vara på hemmaplan, de är ibland tufft att vara på bortaplan. Men tack 2018 för alla nya minnen, alla nya människor, alla nya möjligheter.  Du var bajs som tog mitt korsband, men utöver de jävligt bra. 2019. Vi ses imöra. 
Förövrigt, Ola lyckades häromdagen få mig att fastna på bild utan dubbelhaka. De ni. Här har ni en:
(null)